Sociala medier (boken)

Har nu läst igenom boken Sociala medier av Paul Ronge. Jag som inte haft annat än facebook innan (ingen blogg eller twitter) hade väl kanske tänkt det som en introbok för att använda andra verktyg, men det är ju naturligtvis bara bättre med trial and error för att lära sig hantera dem (så svårt är det inte heller). Boken var ganska intressant även om upplägget i ärligthetens namn kan bli lite tradigt. Uppbyggnaden är nästan akademisk med transkriberade interjuver i grunden. Ett stort antal personer som t.ex. Gudrun Schyman, Isabella Löwengrip, Jan Hellin och Leif Pagrotsky, som är stora inom sociala medier i Sverige, kommer till tals genom att de interjuvas av författaren.

Det slår mig att det finns ett tydligt sätt att kombinera Facebook, Twitter och blog (som de flesta interjuvade använder). Facebook är den mer privata och twitter den mer offentliga plattformen och bloggen en plats för att bättre komma till tals och beskriva t.ex. sådant som sägs i media och självklart sådant man inte får kan uttrycka på 140 tecken.

Det slår mig också hur pass viktiga bloggarna börjar bli för vilka frågor som diskuteras i det offentliga samtalet. Termen bloggbävning var för mig obekant, men det var ju det som hände under FRA-debatten och mot Liza Marklund. Själv har jag inte följt en ända blogg ännu, men det ska det bli ändring på. Många av mina vänner har ju bloggar så naturligtvis ska jag börja följa dem.

Slutligen undrar jag hur det är i det samiska samhället. Många jag följer på twitter är samer, men på FB är det lite blandat. Det känns t.ex. som att de samiska journalisterna är väldigt aktiva på twitter och Facebook. Hur många samiska bloggare finns det egentligt? Jag kan nog komma på en hel del. Det är naturligtvis viktigt för den samiska samhällsdebatten med bloggare. Det ena leder till det andra så nu måste jag börja ta reda på det här, så med det avslutar jag också det här inlägget.