Bokrecension, Hur jag lärde mig förstå världen av Hans Rosling och Fanny Härgestam

Hade tänkt skriva ett inlägg bara på Facebook om Hans Roslings bok (länk), men eftersom det är risk att det blir ganska långt tror jag det är bättre att göra ett inlägg här, det är ändå ett halvår sedan senaste publicering av innehåll.

Till Julklapp från mina svärföräldrar fick jag Hans Roslings bok, vilken jag genast kastade mig över. Nu några dagar senare är jag igenom den och ska försöka att dela göra ett längre boktips. Med det sagt antar jag att det är givet: jag gillade verkligen boken. Nu är jag ända sedan Bob Laestander introducerade mig för TED-föredrag i allmänhet och Hans Rosling i synnerhet en klar fan av Rosling och hans gärning som forskare och föreläsare. Av den anledningen är det självklart att jag tycker om hans självbiografi, även om det känns som om jag redan läst delar av den.

Boken är ett komplement till den kommande boken Factfulness, som kommer ut om någon månad. Då Factfulness handlar mer om ett faktabaserat förhållningssätt till världen handlar Hur jag lärde mig förstå världen mer om människor som Rosling mötte under sitt liv och de intryck de gjort på honom. Ibland kunde Rosling uppfattas som gå-påig och framfusig, men bilden han målar upp av människor i extrem fattigdom är väldigt positiv, med det menat att han hyser största respekt hur de gör sina val och hur de tacklar svårigheter främst kring sjukdomar och hälsa. Det lyfts fram gång på gång i boken att man måste förstå människors kultur, hur de lever sina liv och varför de gör som de gör. Det är en egenskap alltför få vita svenska män i maktposition äger. Rosling skriver om människor han pratat med och lyfter ibland fram hur han mest suttit och lyssnad vid samtal. Ödmjukhet inför hur människor i andra situationer än ens egen blir hans fotspår. Den kunskapssyn han företräder inrymmer också en respekt för traditionell kunskap: det främsta exemplet torde vara berättelser och kunskap om tillvaratagandet av kassava som främst kvinnor innehar.

Som nämnt hade jag i bra många år följt Rosling som föreläsare, även innan han blev rikskänd i Sverige (har för mig att han slog internationellt först). Jag såg alla hand TED-föredag lyssnade igenom intervjuer och mediaframträdanden där han förekom, såg gapminders videor och lekte med verktygen som visualiserar världens utveckling med hjälp av bubblor (finns här, prova själv). Därmed så var mycket i boken bekant, även om jag fick med mig några nya saker. Som med så många andra experter hade Rosling ett antal käpphästar han försökte hamra in i våra medvetanden gång på gång. Även många av historierna om människor han mött kändes igen, men jag saknade till exempel den om när han mötte Bill Gates för första gången. Rosling berättar i någon intervju jag nu glömt att han ropade i ett fullt rum ”Bill, I need help but I don’t need money”. Bill och Melinda Gates blev goda vänner med den svenske professorn.

Även om det är för sitt sätt att förhålla sig till statistik som han blev mest känd för så är et tydligt att Rosling brann för att förstå siffror OCH människor. Han lyfter gång på gång fram människor som ses på i västvärlden som okunniga, men visar sig vara betydligt mer kunniga inom sina respektive fält än experter i väst. Han går även hårt fram emot faktaresistensen hos befolkningen i till exempel Sverige, USA och andra västländer som helhet och speciellt mot ledare som representerar dem. För det måste vara fråga om en typ av faktaresistens när en grupp människor vägrar att ge upp sin världsbild av väst och de andra, trots att all fakta pekar mot något annat: världen består inte längre av I- och U-länder. Det handlar om ett kontinuum av typer av länder på olika utvecklingsstadier. Den som hört hans föredrag känner igen liknelsen med schimpanserna, som får representera slumpen.  Ställs vi inför en fråga och får tre alternativ har vi 33% chans att svara rätt om vi svarar genom att låta slumpen avgöra, som en schimpans som väljer mellan tre bananer. Lägger vi på vår sk. kunskap om världen när vi svarar på frågor i stil med hur många år kvinnor i världen genomsnitt gått i skola eller hur stor andelen barn som är vaccinerade mot mässlingen polio och röda hund som exempel så svarar vi oftast sämre än om vi bara valt något på måfå. Ett grundligt underkännande av vår så kallade bildning.

Det jag personligen fick med mig mest av från den här boken skildringarna från karriären som forskare och lärare, som kanske är den del där jag såklart själv mest identifierar mig med honom. Efter tiden som läkare i Moçambique doktorerade han och blev slutligen professor på Karolinska inom global hälsa. Han lägger en del vikt i boken på mötena med studenter och hur han brottades med att förändra deras världsbild, vilket var svårt då den cementerats av svensk skola och media. Även synen på forskningsmetodik blir något att inspireras av, då han bevisligen var siffernörd, men lyfter i boken fram betydelsen av etnologi och antropologi när man studerar sjukdomar; perspektiv som ofta framställs som motsatta mot varandra. Medicin och hälsa ligger en bit från mitt eget forskningsområde, men mycket av hantverket känns igen.

Det var någon tid sedan Rosling gick bort, men jag inser att jag saknar honom, trots att det var en person jag inte kände och aldrig träffat, så var han en förebild som forskar och främst som forskare som tog sig an uppgiften att inte bara lära sig om världen, men också att föra ut sin kunskap till en bredare allmänhet och inte bara andra akademiker.

UPPDATERING: Jag hade glömt bort det, men jag hade ett inlägg från 2012 där jag skrev lite mer om Hans Rosling, länkar till det här.

 

Back from Norway

Christmas is drawing near and then I will soon be on vacation for two weeks. This means that this term is coming to an end and it’s time to reflect over what I’ve done the last two weeks.

The most important thing I’ve done lately is the field trip to Snåsa, where I’ve recruited new informants and collected some more data. But first I went to Trondheim for a talk at NTNU. I was there to visit them for the first time earlier this fall, when I attended a course the Norwegean National Linguistics research school organized on Multlingualism and Grammar. Really interesting course and following conference with experts in the field taking part. This second visit was a much shorter shorter one, where I had a presentation with the title ”Object positions and Scrambling in South Saami”. It was interesting indeed also this time go there to present my work to an audience working within the generative field. I had expected and hoped for feedback and additional things to look for during my following fieldwork and I’m happy that just as I expected, I did get a lot of good feedback and comments on my work. One signal of an interested audience, one that really pays attention to the details, is when they spot things I’ve glossed incorrectly. I think this happens to me every time I write a handout, presentation or paper where I use glossed examples. Since it for instance makes a huge difference if an indirect object is in accusative or illative case, this glossing has to be correct. If you can read South Saami it’s not that big a problem, but since most linguists can not the gloss must give you the correct information. However, my audience at NTNU notices the incorrect glosses right away and asks about it. A good lesson to take with me. (I will later update this post with wrongfully glossed items in order to illustrate.)

 

Mitt första riktiga inlägg

Mitt första riktiga inlägg

Gick igenom bloggen eftersom jag inte riktigt kom ihåg varför jag egentligen startade bloggen. Det första inlägg jag skrivit , som är länkat till i titeln på det här inlägget blev det klart för mig igen. En del av anledningen var att jag tyckte mig ha fastnat i ett jobbigt läge i huvudet av ständig analys av allt. Samtal, ord, samhällsfrågor m.m. var saker som snurrade i huvudet. Som en återkoppling till det inlägget som är över ett år gammalt kan jag säga att så är inte längre fallet. Jag känner att det försvann på allvar efter att jag på allvar började med lingvistik igen. Alla analysresurser i huvudet går nu oavkortat åt till att analysera adjunkter och argument, A’- och A-positioner, interna och externa fall av Merge, bindningsrelationer osv. Även om jag klagar ibland att det tar mycket tid och energi så är det också positivt. Jag slipper känna att jag analyserar saker jag inte får utlopp för att skriva ner eller prata om analysen ifråga. Trevligt med sådan här positiv stämning ibland, jobbet har känts gansksa tungt ofta den här hösten.

Så bra går det att blogga nu

Referensen till det första inlägget den här månaden, vilket var det första inlägget på många månader är tydlig. Innebörden nu är en annan. Helt plötsligt var det ju kul att skriva. Så pass kul att jag skriver inlägg på inlägg och sparar som utkast. Som jag förstått det ska man definitivt inte publicera ett inlägg en fredag kväll, så det är får vänta till måndag förmiddag. Slutsvamlat om det och vidare till det jag egentligen tänkte skriva om, som också är en uppföljning till förra inlägget med en liknande titel.

Vi hade ju som jag redan skrivit ett snack i doktorandgruppen om att uppdatera profiler och göra sig synlig på hemsidan. Efter det mötet med nämnda snack bestämde jag mig för att göra slag i saken. Så jag har vid det här laget låtit mig intervjuas av vår informatör på institutionen. Den intervjun blir till ett reportage som publiceras inom universitetet. Jag lovade att sprida vidare hur kul det är att intervjuas, så nu gör jag det här om det skulle vara någon av mina doktorandkollegor som läser detta. Det var superkul! Under en intervju får man prata hur mycket man vill om sin forskning och inte som i lunchrummet (då lunchkommittén sammanträder) där vi måste prata om varandras forskning, lågfrekventa idiomatiska uttryck i svenska och andra viktiga saker som hur man på bästa sätt maximerar prolongering.

Förbi sidospåren så kommer jag nu till saken. Saken är den att jag har tänkt vara ego och lägga upp bilder på mig själv. En annan bonus med att bli intervjuad är att någon måste ta bilder på en. De bilderna kan man sedan tigga till sig och till exempel göra som jag. Lägga upp dem på olika communities som Research Gate, Academia.edu och LinktedIn. Dessutom kan jag ju lägga upp dem här på min blogg också så har är de. Fick en härlig djungelbakgrund med på köpet.

Bild: BildBild

Improving online visibility

Let’s face it. We have to make our research visible. At least that is what I have been being told now over and over again lately.

During the course of my PhD studies me and my fellow PhD-students are again and again reminded of this fact. In Sweden there is also something called the third assignment/task that schoolars shall carry out, namely communicate our research to the masses. And how do we do that? One thing is making it accessible and that’ exactly what I have been working on besides my normal work on my these this month. So what have I done then. Mainly I have opened my accounts on different social media again,or not really opened but more like started using them again. I have updated my profile on the professional network LinkedIn. The profile can be found here and also among the links in the end of this post. I have also updated the profiles in the academic social communities of ResearchGate and Academia.edu (click the names of the communities to get to my profile or follow the links in the end of this post. I have also uploaded the last paper i wrote as well a the two Master’s thesis I’ve written during my undergraduate studies in Uppsala and Tromsø (I have not been in academia for so long so there is not so much work to upload). This means that other researchers on these communities can find me, see what I am working on, what my research interests are and even download my work. However both are these communities seem to be quite small in linguistics yet, but time will tell if more and more linguists will find their way there. Both of these communities can fill another function important too me. That is letting me discuss my work and linguistic topics related to my work with others. In my home university we are but a few researchers working in Generative Grammar.

These are a few thoughts I have had the last weeks and some examples of actions I have taken in order to improve my online image as a researcher. It has had some positive effects on my more general interests of the society of today as well. I have actually started writing blog posts, Twitter and FB updates on more general topics as well. This is something I generally wish to to on more of a daily basis, but lack the time energy and even sometimes the guts to do. So let me see if I can keep up the good work beside the thesis work. This is something I have to remind myself as well to keep doing.

This turned out to be a quite long post, but then again, this an interesting topic so I will probably update on how things are going. Now I have to finish this post, as I keep repeating my self over and over again (Hey recursion! :)) Just one last thing. The links! :

My profile on Research Gate

My profile on Academia.edu

My profile on LinkedIn

Lite uppdatering

I veckan pratade vi i vår doktorandråd återigen om vikten av att vara synlig på nätet för att nå ut med vår forskning. Institutionens informatör uppdaterade oss lite grann. Som vanligt kändes det som om jag gjort för lite på den fronten på senaste, så idag har jag känt mig manad att bättra mig lite. Det jag faktiskt gjort är att lägga upp lite mer på academia.edu. Jag har uppdaterat med länkar till min hemsida på universitetet och till mina sociala konton samt lagt ut mitt paper om dubbla objektskonstruktioner i sydsamiskan.