Tung kritik mot Sverige och min egen del i det hela – ett lustigt sammanträffande

Den 14 januari fick Sverige tung kritik av Europarådet igen, då  en rapport från Europarådet släpptes. Mycket av kritiken har upprepade gånger kritiserats mot Sverige tidigare. Det som främst pekas på som problematiskt är utbildning på minoritetsspråken. Jag berättar här nedan varför jag håller med och vilka egna erfarenheter jag har av det.

Den 14 januari hände även något annat, som är direkt kopplat till Sveriges åtaganden enligt språkstadgan (som ligger till grund för Europarådets rapport).
Jag lämnade då in de sista kompletteringarna till en överklagan av ett beslut som tagits av Umeå kommun. Beslutet var att avslå en begäran jag lämnat in för mitt barn att åka på intensiva språkinsatser till Suaja maanagierte i Snåsa. Motiveringen till avslaget är att kommunen anser sig uppfylla kraven om att hela eller delar av verksamheten i den förskola där barnet går och att verksamhet på annan ort inte ingår i kommunens verksamhet. Jag är inte enig med kommunen. För det första uppfylls inte kravet att delar av verksamheten är på sydsamiska, då 20% av verksamheten skulle alltså i den bästa av världar gå på samiska, om det inte vore så att hela den övriga miljön på förskolan går fullständigt på svenska. För det andra talar talar samiska som modersmål, men kommunen placerat en andraspråkstalare i förskolan en dag i vecka. Det finns många fler aspekter kring detta, som jag kommer att utveckla på den här plattformen den närmaste tiden, men nu har jag beskrivit kärnan av fallet.

Som förälder till ett barn med samiska som modersmål kan jag inte godta en situation som denna. Det är tydligt att även Europarådets expertkommitté delar min mening, om man ser till rapporten. Det jag valt att göra är dock att vända mig till den sista instans man kan vända sig till i vårt samhälle för att få rätt, en domstol. I det här fallet är det förvaltningsrätten som ska avgöra fallet.

Medan Europarådet kritiserar staten Sverige för brister på systemnivå går jag till en domstol och pekar på samma brister, men i ett enskilt fall i en kommun. Vi får hoppas att det här två sakerna tillsammans kan leda till en förändring till det bättre.

Länkar till nyheterna angående rapporten och slutligen rapporten själv nedan:

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2327&artikel=6067873

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=185&artikel=5938714

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2327&artikel=6069683

Klicka för att komma åt SwedenECRML5_en.pdf

Vad är lag (2009:724) om nationella minoriteter och #minoritetsspråk värd? Skolan, den enskilde och #minoritetspolitik.

Det har ju faktiskt gått ett tag sedan den nya minoritetsspråklagen trädde i kraft. Det är väl strax över tre år sedan om jag inte minns fel. Så vad är egentligen lagen värd? Nu ska jag säga direkt vad jag tycker den inte är. Lagen/reformen är INTE ett verktyg för att i verkligheten kunna revitalisera de samiska språken (ja, jag använder plural där!). Den räcker knappt till för att upprätthålla samma situation som råder nu. Jag lutar mer mot att en assimilationspolitik finns kvar i praxis. Jag satt med i den utredning som ledde till förslaget för en ny minoritetspolitik och redan på utredningsstadiet hade en av de viktigaste faktorerna uteslutits från uppdragen, nämligen skolan. Då hade vi en (s)-regering och nu har vi en (m)-regering. De har båda gjort lika lite för att inkludera skolan i revitaliseringsarbetet. Det finns mycket effektiva sätt att använda skolan i ett revitaliseringssammanhang, men det är en annan historia.

Jag pratade för någon vecka sedan med en äldre man som pratar samiska (här i betydelsen ett av de samiska språken, ni får själva gissa vilket). Han gjorde som vi alla borde när han fick beskedet att man nu kan kontakta sin kommun på samiska. Han ringde upp sin kommun, pratade bara samiska. Det gällde ett ärende där han behövde en blakett av kommunen, som han efter samtalet fick hemskickad till sig. Kommunen löste faktiskt att han fick prata samiska genom att koppla till en samisktalande person (det råkade dessutom vara hans släktning).

Ett annat exempel är Göran Fjälllborg som gjort en helt lysande insats för efterlevnaden av lagen. Han författade ett brev på nordsamiska (ett av de samiska språken) och skickade till Försäkringskassan (som har ett visst ansvar för de samiska språken) enligt ovan nämnda lag. Nu verkar Försäkringskassan vara totalt omedvetna om sitt uppdrag och kanske t.o.m. omedvetna om vilka språk som talas i det här landet när de är oförmögna att ens identifiera språket ifråga utan svarar att han gärna kan vända sig till dem på engelska istället. Men sent ska syndaren vakna. I slutändan har de lyckats få en handläggare som kan nordsamiska på ärendet och Göran verkar få sitt svar. Det har antagligen gått så lång tid att det skulle gå att klaga på enligt Förvaltningslagen eller vilken lag det nu är som reglerar handläggningstid. Hur som helst. Det är hjältedåd och en bragd som Göran genomför. Vi borde göra sådana insatser allihopa. Om du som läsare redan gör det kan ska du inkluderas bland hjältar som Göran. Jag ska ta och grunna på vad jag själv kan skriva till någon myndighet på samiska i något ärende.